NÄR MAN FÖRLORAT SINA ÄLSKADE FÖRÄLDRAR
Hej kära Bloggen har mycke innom mig som måste ut.Mitt liv ser ut så här ,ja växte upp hos min älskade faster eftersom min älskade mamma dog på julafton 1965 då jag var 5 månader ,min pappa ville att min Faster skulle ta hand om mig eftersom ja var så liten,min storebror bodde hos pappa men var hos vår älskade Farmor på dagarna när pappa jobbade,så ja är uppvuxen på landet :) .Jag fick min första son 1985 då var ja 19 år,sen kom son nr 2 1987 sen som nr 3 1988 sen min dotter på lucia dagen 1989 sen min son nr 4 1992 sen min dotter 1996 och sen min son nr 5 2006 :). 2004 dog min älskade bästa bästa väninna i cancer ,de tog mig mycke hårt ,vi träffades flera gånger i veckan ,sen dog min älskade Farmor,saknar henne oerhört mycke.2007 3 Feb var lille Linus 3 Månader hade avslutat pencilinkuren på Ons men var förkyld än ,Jag hängde tvätt på Lörd då något sa att ja skulle gå in till Linus ,vilket ja gjortde direkt släppte att och gick in til han och får se hans Blåa läppar sliter upp han och vrålar något kommer inte ihåg vad ,när ja kommer ner är Ambulansen redan påväg och den kommer fort eftersom vi precis fått Ambulansstationen bara några minuter från oss ,hade den varit kvar på gamla stället 7 minuter ifrån oss hade dom aldrig klarat han.De bar iväg i ilfart till Sjukhuset i Skövde,kan säga att de brukar ta ca 35 minuter in till Skövde detta gick på halva tiden.Min dotter Jennifer född 96 och min ene son född 92 var hemma då detta hände.Dennis var kvar hemma han var den lugnaste av oss ,Jennifer åkte med sin pappa i bil in ,dom var helt förstörda för dom visste ju inte om Linus levde när dom kom in.De var slemproppar som satt sig,dom mötte oss vid Ambulansen tog Linus och sprang in en sköterska tog hand om mig,minns inte så mycke mer.Jennifer och hennes pappa kom in och Jennifer grät ,Dennis ringde alla syskonen och berättade .Ja och Jennifer gick ut ja vara bara tvungen att få luft och röka sen ringde ja min andra dotter Carro som var hos sin kille men ja kunde inte prata för ja grät så .Vi kom hem efter ett par dagar,ja kunde inte sova på nätterna satt och vakade hela tiden ,var livrädd för att somna,Linus låg hos mig så ja hade stenkoll.Efter 3 månader släppte chocken på mig ja bara vrålskrek och skakade ,när ja var hos en Psykolog sa han att ni går igenom en sorg precis som när ens barn dör för hjärnan ställde in sig på att ni skulle missta han,man var jätte glad att han klarade sig men ändå så hade man en stor sorg i kroppen ,de var fruktansvärt .Och alla runt omkring sa : Ja ja men nu är ju allt bra han lever :Ja de gör han men dom kan inte sätta sig in i vilket helvete de varit efter.Nu är han 6 år och han får paket den 3 Feb varje år han är MYCKE MYCKE SPECIELL FÖR FAMILJEN <3 <3 .Juli 2010 tog min brors fru sitt liv de var fruktansvärt de tog hårt ,sen hamnade pappa på sjukhuset 14 Nov 2010 han hade Demens sen 2006 ,Han kom aldrig över mammas bortgång ,han bar de innom sig i alla år och sa inte mycke.Jag prioriterade allt pappa gick först nu ,ja åkte varje dag satt 5-6 tim hos han tills han somnade in 5 Dec 2010,då fick ja lite panik för mamma dog ju julafton och nu pappa 5 dec,han kunde inte prata men ja säger att ögon dom säger mycke,vi hade dålig kontakt genom alla åren ,men nu hade vi ögonkontakt som var så djup.Ja tror han hade svårt för mig eftersom ja är så oerhört lik min mamma i utseende och sätt och skratt,så ja tror han trodde de var mamma som satt hos han.När pappa somnade in brakade jag ihop fullständigt,min dotter Jennifer var med.De kusliga är att begravnings killen skulle kolla tider för begravning och kommer tillbaka och så säger han ja den 4 Januari 2011 har vi tid då ja och min bror tittar på varandra och utbrister Mammas begravningsdag så den tog vi de var nog menat så.Jag var tvungen kontakta Diakonissan i kyrkan för ja höll på att bli galen,de ångrar ja inte en minut.Ja har suttit många gånger och gråtit floder vid mammas och pappas grav,dom är tillsammans igen,men diakonissan trodde att ja sörjde på mamma och pappa på samma gång nu för mamma hade ja ju aldrig sörjt på de sättet.Ja saknar dom så JÄVLA MYCKE.Har fått bekräftelse på att dom finns här och min Farmor lägger in bilder på de ,ja kan känna pappas röklukt i bilen och hans herrparfym,ja har sett min farmor här hemma och massa annat.FAN VA JA SAKNAR ER ,DE GÖR ONT I HJÄRTAT ,TÄNKER PÅ ER VARJE DAG ,DE ÄR HÅRT ATT FÖRLORA BÄGGE FÖRÄLDRARNA ÄVEN NÄR MAN ÄR ÖVER 40 ÅR,Jag har blivit väldigt känslig tar till tårar jätte lätt både i lycka och sorg,ja har blivit mer KÄRLEKSFULL VILL KRAMA FAMILJ OCH VÄNNER <3 <3 <3 ÄLSKAR ER ALLA MINA ÄNGLAR
Kommentarer
Trackback
